mathilda larsson

de känns som att mina ord har tagit slut, jag kan inte sätta ord på hur jag känner och jag får inte fram orden som behövs sägas. Är det för att jag håller undan de jag känner? Jag är kluven över vad jag känner, mina känslor ändras konstant förutom en. Men jag kan inte sätta ord på den? är de saknad, ångest, svaghet, stolthet? Ska jag fortsätta i min tystnad, tappa orden för hur jag känner eller ska jag kliva ur de och följa de som mitt sinne säger åt mig att göra? Jag sitter och skriver frågor som jag aldrig kommer får svar på, inte av er i alla fall men jag behöver svar. Jag behöver tecken på vad jag ska göra, hur jag ska leva mitt liv! De tecknet jag letar efter är kanske ett tecken som bara jag kan ge mig själv? Vem vet klockan är halv två på natten och mitt huvud dunkar. Jag skriver i gåtor så ni kanske märker hur messed up mitt huvud är.