mathilda larsson

här ligger jag i min säng och mår dåligt och de känns som att jag har ingen att vända mig till. Alla har fullt upp med sina liv eller inte bryr sig helt enkelt och de är ju inte så att man vill störa. jag blir så jävla ledsen när man finns där för en vän som skriver att den verkligen behöver än och sen bara kastar personen iväg än.. Som att man inte betyder något alls, de gör så ont att få reda på att man betyder ingenting för den personen medans man själv lagt sin själ på att finnas där för den.. Jag är så kluven och uppstressad så när jag väll bara hinner andas kommer allt på samma gång. Har inte hört något från göran heller på två veckor och de är så svårt att få tid till allt som jag vill ha tid till.. just nu känns de som att jag inte har någon, som att jag är helt ensam och att bloggen är de enda stället jag kan skriva av mig på.. värdelösa bloggjävel..