mathilda larsson

ligger här och nyss har tittat på titanic. Om 50 min är de exakt 98 år sen båten sjönk. Jag tittar på filmen och jag ser de som kallas äkta kärlek, hon väljer att tillbringa de hon tror är sin sista tid tillsammans med honom. Hon hoppar av livbåten för att få va med honom bara några minuter till. När dom ligger i havet lovar hon honom att fortsätta leva, och när han sjunker ner ger hon upp en stund men sen håller hon sitt löfte! För hon älskar honom. Jag får direkt upp ett namn i huvudet. Jag tittar tillbaka i tiden och skäms över den personen jag tänker på som jag skulle gjort de för, bara för att få va med honom en liten stund till. En människa som behandlat mig illa, vart otrogen och lurat mig. Men när man älskar någon så starkt ser man det inte, man ser inte att man ger upp hela sitt liv för den personen. Det är dags att gå vidare med mitt liv, dags att sluta få upp hans namn vid sånna här tillfällen. Jag skulle vilja berätta för hela världen vad han har gjort och vad han gör! Men nej, folk måste lära sig själva hur han är.

Här sitter jag och öppnar mig, för vem? det spelar ingen roll just nu känns de som. Jag behöver skriva av mig, usch jag kan inte titta på sånna här filmer jag blir så jävla känslig! Imorgon kommer farmor och farfar förbi och ska äta lite tårta, de blir trevligt. Sen på fredag blir de frimis tillsammans med Elin! det ser jag fram imot! :) men men, godnatt!