mathilda larsson

jag vet att jag inte skriver mkt, sorry..
 
jag får reda på mer och mer saker om honom
det är som att jag har trott att jag känt honom.
han är inte alls den personen jag trodde.
jag har haft fel hela tiden.
och under den här tiden har jag försökt sett positivt om honom
helt i onödan. han är inte värd min kärlek.
han förstår inte hur ont de gör. han förstår inte vilken smärta jag har varenda jävla dag, varenda jävla minut!
den smärtan för att han sviker? för att han inte kan stå för de han säger
och för att han har vart äckligt elak mot min mamma.
i början så fanns de bara en sak i mitt huvudet, och det var han. att få kontakt med honom.
jag såg inte alls vad han hade gjort, för att jag älskade honom, mer än någon kan jag säga.
det är inte förens nu på senaste tiden jag ser vad han har gjort mot min mamma.
efter han har svikit mig fler än en gång.
Jag ångrar att jag kalla honom för min pappa. jag ångra att jag gav honom min tillit.
Och jag ångrar att jag tänkte på honom före min mamma.
han kan inte förstå hur mycket jag älska honom.
man kan säga på ett sätt att jag har gjort framsteg.
för idag hatar jag honom. idag ser jag honom för den han är och den han alltid har vart.
Jag älskar min mamma och jag ångrar att jag någonsin älska dig som min egen pappa!


ni får säga vad ni vill om detta inlägg.
detta är bara lite kort om hur jag känner.


jag ser hur folk mår dåligt över massa skit saker.
ni vet inte ett skit om smärta.